Språkpolisen har flyttat hemifrån!

Men inte så långt. Bara till baksidan av min blogg på lotten.se.

Klicka här och förs som genom ett underverk genom ettor och nollor till ett annat krypin!

I eller på datorn?

Läsarfråga:

Sparar man en fil "på" datorn eller "i" datorn?

Jag och en korrläsare kommer inom kort att drabba samman med knytnävar och vassa tillhyggen om vi inte får svar på frågan!
/S


Språkpolissvar:
Man sparar ju oftast en fil i sin dator – på sin hårddisk, så egentligen behöver man kanske inte ange var den sparas? Man sparar den ju liksom inte i kylskåpet eller i verktygslådan.

Om ni envisas, kan jag meddela att ”på” är vanligare, men för den skull tycker jag inte att ”i” är fel.

/Lotten Bergman

Korrekturtecken

(Denna text publicerades i en förkortad version i Språktidningen för ett år sedan. Att den nu hamnar på Språkpolis beror mest på att vi försöker ha semester, men fick dåligt samvete för den sorgerligt eftersatta bloggstackaren.)


Jag är precis som en bantare som hötter med pekfingret och mässar om GI. Jag är precis som en kattälskare som med fradga i mungiporna försöker omvända en allergiker. Jag är precis som en frisksportare som med yviga gester försöker få en soffpotatis att förstå meningen med livet.

Fast min övertygelse handlar om nyttan med korrekturtecken. De tydliggör textkorrigering, de gör missförstånden mellan skribent och redaktör färre och sparar en massa tid. Dessutom är de roliga! Zeloten Lotten ska härmed få de inte ännu frälsta att börja krydda korrektur med konstiga krumelurer. (Själv hittar jag korrfel lättast när jag läser på papper, så vi lägger elektroniska korrektur åt sidan och berättar om dem en annan dag.)

Ett vanligt missförstånd är att alla korrekturtecken betyder något. Så är det inte. Tänk dig att den oredigerade texten är en fotbollsplan med lömska gropar vid hörnflaggan, lerklegg vid straffpunkten och uppstickande tuvor som kan stjälpa stora lass där borta på vänsterkanten. Groparna, tuvorna och geggamojan måste tas bort för att inte störa den stundande matchen. Därför placerar du på planen flaggor och pinnar som markerar var något behöver fixas. Så funkar korrekturtecken!

Markörerna inne i texten kan se ut lite hur som helst, nästan som Sherlock Holmes’ dansande figurer:

Vad de betyder? Inget, bara ”hallå!” ungefär.

Du kan hitta på egna pinnar och flaggor om de gamla tar slut i en riktigt bedrövlig text. Markörerna betyder alltså bara ”här ska något åtgärdas”. Det viktiga är att du ute i marginalen (alltså utanför fotbollsplanens sidlinje) gör motsvarande tecken och där berättar vad det är som ska göras.

Det svåraste med korrekturtecken är att få till den rätta knorren i D:et som betyder deleatur (”ta bort”, eller på nysvenska ”deleta”). Ärrade redaktörer med miljontals deleaturer i ryggmärgen har sådan schvung i tecknet att det ser ut som ett konstverk. Så här gör jag:

Deleatur!

Och så här kan en korrigerad mening se ut:


Det finns några tecken som har en specifik betydelse. Men de är få och lätta, vackra och tydliga samt underbara! Se bara:

Tecknen betyder från vänster: putta isär, tryck ihop, flytta dit, flytta till vänster, byt plats, inte nytt stycke, oj jag korrade fel.

Ta nu fram en dålig text, den allra finaste rödpennan och leta fram SIS 36201 där alla korrekturtecknen står hur prydliga som allra helst. Och njut!

/Lotten Bergman

Fotnot 1: Zelot (selot) betyder ”fanatisk trosivrare”.
Fotnot 2: SIS:s korrtecken finns även i TNC:s skrivregler.

Uppgift:
Hitta ett stavfel i denna text!

Snedstreckens varande eller inte

Det kom en fråga. (Det kommer faktiskt många frågor, men vi är bara lite vårsega. Nu ska vi ta oss i kragen.)

Hej!

Har nästan blivit osams med maken till min kollega. Har för mig att jag lärt mig att ordet eller även kan ha betydelsen och. Minns även att det var helt självklart att man aldrig behövde skriva och/eller i sina texter, utan bara eller.

Hur jag än funderar, kommer jag inte på något bra exempel så att han blir tyst.
Han bara krånglar med ”... om du frågar om jag vill ha ett äpple eller ett päron, höhö, menar du att jag får båda ...”

Hjälp!

/K. i Örnsköldsvik

Vad lattjo, att bli osams med maken till en kollega över ord! (”Maken till kollega” låter bara det väldigt roligt.) Maken till kollegan har rätt: eller kan inte betyda och. Det som förvirrar kanske är det myckna användandet av snedstreck som i och/eller.

Men nu kan det sägas. Jag hyser en aversion mot snedstreck. Lika mycket som jag älskar semikolon, tycker jag illa om snedstreck – eller som många säger: slash.

Snedstreck kan nämligen betyda

• och
• eller
• och & eller
• i
• per
• alternativt
• gitarrist med stort hår och hög hatt.

Det finns säkert fler betydelser – stoppar man in ett snedstreck i en smiley, kan det väl tolkas som både hatten på sniskan och en men-åh-vaddå-mun.

Jag fick en gång ett mejl med ärendemeningen ”Utbildning/Kurs”.

Jaha. Hm. Va?

• Utbildning och kurs?
• Utbildning eller kurs?
• Både utbildning och kurs?
• Utbildning i en kurs?
• Kursutbildning?

Här, resonerar jag, handlar det om att den som skrev inte riktigt visste vilket ord som var lämpligast och därför garderade sig med båda. Är det en utbildning eller en kurs och – för böveln – vad är det i så fall för skillnad på en utbildning och en kurs?

Nu till ”och/eller”. Det jag rekommenderar är att man undviker snedstrecket och funderar ut vad det egentligen är man vill ha sagt. Alltså: skriv inte ”och/eller” utan tänk efter om du menar och eller eller. För läsarens skull.

Allmän rekommendation!
När du har skrivit ett snedstreck: lyft blicken, titta ut genom fönstret, tänk lite på det du ser och titta ner på texten igen och säg högt vad du egentligen menade med det där snedstrecket. Och skriv det ordet istället. (Naturligtvis behöver du inte radera snedstrecken i solklara fall som km/h.)

Kolla, här kommer ett användbart snedstreck:

/Lotten Bergman

Vi tar en paus ...

... eftersom vi har mycket att göra just nu. Vi återkommer!

Lovtal till språkpoliskåren...

... håller Ragna Fahlander på Dalarnas Tidningar.

(Tack för tipset säger vi till Husse!)

Sen måste jag erkänna att det går runt i huvudet på mig när jag försöker hålla isär brevlåda och postlåda. För mig är det som sitter vid tomtgränsen en brevlåda och det gula som jag stoppar frankerade försändelser i en postlåda. Men enligt NE är det precis tvärtom.

Uppslagsverket: ”brevlåda, behållare i vilken brev samlas upp för sortering och utdelning. Brevlådor finns uppsatta vid postkontor, vid lantbrevbäringslinjer och på lämpliga platser inom tätorterna.”
Ordboken: ”1 låda i vilken post samlas upp för vidare befordran: brevlådetömning; stoppa vykorten på ~n; ~n töms flera gånger om dagen”.

Uppslagsverket om postlåda i artikeln brevbäring: ”I dag skiljer man mellan postutdelning i tätort och i glesbygd. Den förra sker till postlåda vid adressatens tomtgräns eller genom brevinkast i lägenheten”.
POSTLÅDA finns märkligt nog inte med i NEs ordbok, men SAOL 13 ger definitionen ”privat brevlåda”.

Språkbrev från maktens korridorer

Det är alltid lika trevligt när Riksdagens språkbrev droppar in. I nummer 82 skriver språkvårdaren Jonas Bergenfalk lättläst och pedagogiskt om ordbildnings-oklarheter och böjnings-brydsamheter. Till exempel får vi veta varför det är så tokigt att skriva ”avslut” istället för ”avslutning” eller att varför man bör skriva ”bostadslåntagare” med ett utan foge-e.

Nördigt? Javisst. Vi äro nö-ördiga a-a-a-lla!

Prenumererar gör du genom att skicka ett mejl till jonas.bergenfalk snabel-a riksdagen.se.

Komplettering 7 januari
Språkpoliserna fick mejl från Jonas Bergenfalk:
”Jag såg den lilla notisen om Riksdagens språkbrev i din blogg. Trevligt! Tyvärr måste jag ändå resa en liten invändning mot texten såsom den blev formulerad. Jag tycker inte på något vis att det är tokigt att skriva "bostadslånetagare". Tvärtom tvekade jag länge om vilken variant jag skulle rekommendera innan jag bestämde mig för varianten utan -e-. Som jag försökte redovisa finns det ju goda skäl för och emot båda stavningarna. Nåväl, det var inte så viktigt; det var hur som helst trevligt att bli omnämnd. ”