Språkkalendern, lucka 5
Vilket av följande namn på kända svenskar är inte felstavat?
Ingemar Bergman
Anja Pärsson
Harry Martinsson
Jan Giullou
Dag Hammarsköld
Alf Henriksson
Fredrik Reinfelt
Eyvind Johnson
Malin Bayard
Ingemar Bergman
Anja Pärsson
Harry Martinsson
Jan Giullou
Dag Hammarsköld
Alf Henriksson
Fredrik Reinfelt
Eyvind Johnson
Malin Bayard
posted by Olle at 08:40
15 Comments:
Jag slog först till med Malin Bayard. Sen ser jag att Eyvind Johnson också är rätt stavad. Sen ser jag att Malin inte alls var rättstavad.
Jag säger alltså Eyvind.
Det var lätt! Det är Eyvind Johnson. Men jag undrar lite över alla dessa svenska -son som stavar sina namn med endast ett s, vart tog genitivet vägen
hälsar fru Pedersen
:-)
Jag ville närmast säga att jag är ny här - jättehärligt med en språkpolis-blogg - äntligen har man nånstans att vända sig med alla sina spörsmål i ämnet!!
Återkomemr när jag läst dina olika inlägg lite mer noga...
Det står O comments, så jag tänkte jag skulle bli först, men icke; här fanns redan rätt svar. Hade tänkt att svara just Eyvind Johnson. Kul med språkblogg, fortsätt så!
Jag säger också Eyvind Johnson....
senast kollat igår under letandet om nobelpristagare....
I dag får jag citera mattias i stället. Att jag aldrig ska få vara originell!
Jag var tvungen att kolla upp Anja först för att vara riktigt säker - men visst är jag överens med de andra om att det är Eyvind Johnson.
Det är lite lustigt att inställningen till stavning av namn har förändrats så mycket. Numera är det jättenoga att man stavar namn rätt. Många blir rent förnärmade om deras namn blir felstavade. För inte så länge sen var det vanligt att man varierade stavningen av sitt eget namn lite som det föll sig. Min mormor stavade t.ex. sitt förnamn med K ibland och med C ibland. Jag har för mig att båda herrarna Johnson och Martinson stavade sina efternamn med två s i yngre dagar, men jag kan minnas fel. Jag hade ett svårstavat efternamn innan jag gifte mig, och i mindre viktiga sammanhang så brukade jag säga till folk att de fick stava som de ville om de frågade hur det stavades. Men det var inte så många som nöjde sig med det beskedet, faktiskt.
För första gången i mitt liv består wv idag av ett riktigt ord: "skruv"! Det måste enbart bero på att detta är en språkblogg och då duger naturligtvis inte wv av typen "klshveq". Detta är verkligen en blogg med klass!
Jag trodde också att jag skulle vara först, hur man nu kan tro det när klockan är 12:53. Jag höll på att glömma Eyvind.
Det här med 0 comments får Ni göra något åt!
Men visst är det Eyvind - en annan favorit.
Hans "Hans nådes tid "platsar på min bästa 10-lista!
översättarhelena:
Min mormor född 1886 hade 6 syskon, de hade tre olika efternamn!
Fadern hette Johannes Nilsson.
3 hette Nilsson, 1 Johannesson och tre kallade sig Johansson - för det var lättare att skriva än
Johannesson!
De avskaffade indelningsverket 1901 - Innan dess var det ju vanligt att de omdöpte beväringarna - de ville till exempel inte ha för många Karlsson i ett regemente. En släkting tog sig då istället namnet Johansson...
Det var inte så noga...
Nu är ju inte herrar Johnson och Martinson särskilt uråldriga, men kan det inte spela in att det förr inte var viktigt att stava eftersom folk i allmänhet inte *kunde* stava? Man såg inte sitt namn i skrift särskilt ofta.
Det ligger mycket identitet i namn, och kanske en önskan om att särskilja sig från mängden. Johnsson och Martinsson är väl vanligare än varianterna med bara ett s.
För övrigt, och fullständigt irrelevant, så kände jag en Aniara Martinson en gång i tiden...
Eyvind Johnson!
Mycket väl utvalda exempel.
Apropå stavning av namn är denna tråd stundom förskräckligt underhållande:
Diskussion
Asch, borde ha länkat till startsidan istället.
Nytt försök:
Diskussion
Tack, Crrly! Jag får väl kontra med detta
Eyvind. Det lyckades jag faktiskt räkna ut (nästan). Det är onekligen lite trixigt hur folk behandlar sina -sonnamn.
Skicka en kommentar
<< Home