04 december 2006

Språkkalendern, lucka 4

Vi låter tidigare luckor stå öppna ett tag innan vi skriver facit. Under tiden tar vi en svår en – utan svarsalternativ.

En svensk nobelpristagare i litteratur beskriver sig i en av sina böcker som kung över ett språkljud. Vilket språkljud?

3 Comments:

Blogger crrly said...

Hmmmm. Verner von Heidenstam kanske var expert på gnällbältesgnäll, eller de på vissa ställen förekommande r:en som låter som o? (oänne ount Oåxen i oöouti oegnoock).

Var det Pär Lagerkvist eller Harry Martinson är det kanske nåt småländskt/blekingskt halvt obefintligt R som åsyftas?

Eehm, hur de andra lät vågar jag mig inte på att gissa...

2006-12-04 22:48  
Anonymous Marika said...

Lite googlande fixar allt.....

Harry Martinsson:
”Barnen börja skriva. Då och då kastar Martin en förstulen blick omkring sig för att med hemlig njutning åse hur de flesta tugga sina pennskaft och våndas. Äntligen får han göra sig. Å, det är en salig timme. Lugn och ro. Slippa att måka och arbeta. Det är ju bara att skriva rätt, och det är ju ingen konst. Välsignade skola. Hela timmen spinner hans själ och han hanterar rättskrivningspennan som en liten spira. Han är kung över tje-ljudet och prins av äng-ljudet. Ja, skulle ni kunna leta upp ett enda ljud som… Nejdå.”

2006-12-04 23:53  
Blogger den blyga said...

Ha! Det kunde ju jag UTAN att Googla
My favorite Harry
Kejsaren av Tje-ljudet!!

Åldrarnas morgon
ur Passad
Tidigt går den gamle upp.
Han smyger tyst ur huset medan de unga ännu sover.
Han vet att hans liv är kort.
---
Men det första jag gör är ju inte att surfa och så jag ju en hon...

2006-12-05 15:37  

Skicka en kommentar

<< Home