Ur arkivet: En talande självmotsägelse

Kolla! Jag hade bestämt för mig att jag hade skrivit några rader om begreppet oxymoron tidigare.

Självmotsägelser är brott mot språkets logik, och borde resultera i nonsens. Men språklig precision är inte alltid logisk.

• "Bitterljuv" eller "fulsnygg" må vara underliga djur, men som ord är de både begripliga och användbara.
• Uttryck som "han lyser med sin frånvaro" och "tystnaden talar" är inte bara tydliga - de för också in lite poesi i vardagsspråket.

Termen för en stilfigur som består av två skenbart motsatta begrepp är oxymoron (vilket på grekiska betyder ungefär"fiffigt korkad").

Vi ger slutrepliken till den amerikanske poeten Walt Whitman (Song of Myself, 1891):

Säger jag emot mig själv?
Än sen...jag säger emot mig själv;
I mig ryms mycket...jag rymmer mångfalder.

(Tolkning av Rolf Aggestam)